Ett eteriskt väsen - av en annan densitet Våra borgliga problem stör inte hennes verklighet Du andas in hennes ord med varje andetag Hon är en märklig blandning av stark och svag Hon är ganska esoterisk - nån man ej kommer åt Hon lyssnar mer på orden än musiken i din låt Hon kostar tid och kraft men vad får du igen? Där finns en distans du inte brutit än Men när hon springer över ängen blåser vinden hennes hår Hennes bara ben i gräset lockar mer än du får Hennes vita bomullsklänning med spets och brodyr hennes bruna hy den skimrar - gör dig mer än lovligt yr Din hand mot hennes kind - hon har huvudet på sned - Det är du och jag mot världen låt oss aldrig kämpas ned Hennes bröst under tyget skriker högre ändå Du kan känna dom i handen lagom runda och små Hon springer upp och är försvunnen hon syns inte någonstans Du gnuggar dina ögon var det en dröm, hennes dans? Du dåsar bort en stund igen - hon viskar nåt du inte hör Du ser dig själv stå vid sidan - utanför Du ser dig själv gå bortåt vägen - till en stuga - den är din Du ser dig sakta öppna dörren, ta av dig skorna och gå in Du kikar in genom rutan, finns hon därinne nu? Men du får aldrig svaret, du vaknar på ett tåg med din fru…

Vi var små trasiga själar allihop som hade upplevt livet alltför fort Vi var samma sort och vi längtade bort Vi var små trasiga själar allihop Brorsan gick vilse bland droger och skit och blev allt mera mano-depressiv Han slogs med kniv det var ett jävla liv Han gick vilse bland droger och skit Fast han var en i gänget var han ensam ändå Han var en av dom man aldrig kan nå När vi träffas då och då så smajlar han på Han är en av dom man aldrig kan nå Det är längesen nu men när jag tänker tillbaks så är det med värme trots djungelns hårda lag Vi hade varann, vi höll ihop i vått och torrt När jag tänker tillbaka och många år har gått Ikväll blev en kväll för nostalgi Våran barndom blir vi aldrig fri Alla vi Biafrabarn Våran barndom blir vi aldrig fri Men missförstå mig rätt det finns ingen stund Jag skulle byta bort, nej inte en sekund Vi hade varann och vår biafrahund Jag byter inte bort en enda sekund Du var så liten och betongen så hög snacket gick om att Krullet var bög Men det såddes ett frö bortom thinner och snö Trots att du var så liten och betongen så hög Vi var små trasiga själar allihop som hade upplevt livet alltför fort Alla vi Biafrabarn Vi var små trasiga själar allihop

Jag börjar dan med en pilsner och slutar med en tallrik fil Det är så lätt att gå vilse Men jag håller på min stil Jag har en gris som husdjur Och jag äter hund Sitter själv i bur Har en tärning som är rund Jag sover mest på dagen Är vaken varje natt Har en ryggsäck på magen Sorg lockar mig till skratt Jag klär mig helt i aska lever som en asket Samlar burk och flaska Men en gång var jag het Jag har dragit mig tillbaka vill aldrig dit igen Jag har valt att försaka varenda gammal vän Jag börjar dan med en sömntablett och slutar på amfetamin Jag har supit bort all sans och vett bara för att se din min Din logik är inte min och den kommer aldrig bli Din klänning är så vit och fin men jag, jag är fri...

Jag köpte min kärlek för pengar För mig var ej annan att få Sjung vackert i skorrande strängar Sjung vackert om kärlek ändå Den drömmen som aldrig besannats Som dröm var den vacker att få För den som ur Eden förbannats Är Eden ett Eden ändå

Han vill vara fri Och inte som vi Han har sin egen röst Han är sin egen tröst En man – ensam Han går upp när han vill Sitter sällan still Ha klär sig högst personligt Han kallas oresonlig En man – ensam Han slösar bort sitt liv På att va ett svin Det är hans eget val Kanske mår han bra En man – ensam En man – ensam

När det våras i Svedala; i den sköna månad maj är det ljuvligt att få tända sig sitt ajjabraj! Men tvi vale för griniga grannar som vill att man omhändertas för att man slår på en pjäxa – alltså: meckar sig ett gas… Till exempel: vid kanalen; lagom lä – lagom blåst. Och man öppnar sig sin själ… den som varit så illa låst. Hör: vattnet som talar sånger! Hör att gräs och blader gro! Är det ingenting som passar åt dig… Det var synd det… Baby blue. Själv är jag en enkel vandrare utan onda uppsåt med drömmar av guld och silver och ett liv i rostig plåt… - Men i morse klev jag upp för att gå mig en morgonsväng och då låg det kvar en jänta med sin katt i min säng. Hon är inte så dum – den jäntan; hon har en tomatröd katt Hon… och katten… och en annan… vi bodde ihop i natt. Om oss tre må väl någon skriva: "Strax innan sirenen tjöt fick dom kärlek och mjölk och lingon i en tallrik rågmjölsgröt." Nu har jag sett att våren kommer och jag gör mig till tolk. För mitt hjärta och min tanke… och meckar mig en holk. Och nu åker jag välan hemåt på den gamla cykelen… Ja. Så väcker jag den jäntan… Få se vad som händer sen. Någonstans i det fria, finns ingen polis; Inga väktare som vaktar. Uppå väktares vis… Grinden gungar lätt för brisen och jag cyklar bort en sväng för att jäntan och hennes katt somnat om i min säng. Nu är vintern hädangliden; man har glömt att man frös. Snart är sommaren här; då ska man vara arbetslös! "Fåfäng gå lärer mycket ont!" Det är inte lögn en gång… Och var vänlig och var tyst; när jag fyller min shilong.

Om du kommer hit får du aldrig gå igen Om du kommer hit får du aldrig gå igen Men du stannar kvar om du kallar dig min vän Det är rökigt i rummet, solen börjar lysa in Det är rökigt i rummet när solen börjar lysa in Och innan du somnar tar du sista glaset gin När du vaknar igen är du pilsk som ett galet djur När du vaknar igen är du pilsk som ett galet djur Guds gåva till männen och nu är det min tur Vi gör det tills vi stupar och så gör vi det på nytt Vi gör det tills vi stupar och så gör vi det på nytt Så ligger vi och snackar om tider som har flytt Din bäddsoffa är ranglig den ger efter med en smäll Din bäddsoffa är ranglig den ger efter med en smäll Och innan vi märkt det har dagen blivit kväll Ut på restaurangen du har foten på mitt kön Ut på restaurangen du har foten på mitt kön Sen går vi på nattklubb och tränger oss före i kön Mera gin och russian, gula blend går upp i rök Mera gin och russian, gula blend går upp i rök Sen när vi kommer hem blir det banka av i ditt kök En dag i skogen vi går på promenad En söndag i skogen vi går på promenad Nere vid granplantagen där blodriskorna står i rad Tillbaka in i huset, vi älskar en sista gång Tillbaka in i huset, vi älskar en sista gång Sen ses vi aldrig mer men jag har stått under din balkong Och tittat upp mot fönstret, jag har sett att du varit där Jag har tittat upp mot ditt fönster och sett att du har varit där Men jag har aldrig kastat gruset, det får vara som det är... Men om du kommer hit får du aldrig gå igen Om du kommer hit får du aldrig gå igen Men du stannar kvar om du kallar dig min vän

Jag grät igår, jag vet inte varför Men när du bröt ihop rörde jag inte en min Irriterar mig på människor som stör Men hon på gymmet, hon var jäkligt fin Internetanslutningen knasar Institutionerna rasar Min fru vill ta och flytta till en etta Jag vill ut på landet och så Steg som förut har varit så lätta Blev plötsligt tunga att gå Jag är som ett spädbarn, drar mig fram genom att hasa Institutionerna rasar Min son ska till Vegas för att spela kort Min dotter lever uppe i det blå Allting flimrar förbi så fort Man vet inte hur man ska må Jag går till botten som regalskeppet Wasa Institutionerna rasar Jag tror jag ska ta och byta jobb Jobba 8 till halv 5 på kontor Klippa mig, bli stor, kanske en snobb Rensa näsan på allt gammalt snor Sätta plastblommor i glittriga vaser Institutionerna rasar Känns som jag vill flippa ut ett tag Ha djuriskt sex med en slampa Slippa utkämpa alla dessa slag Bli EU-bonde och odla hampa Sköta mig själv, ingen som basar Institutionerna rasar Lyssnade på Sgt. Pepper Jag är ganska så trött på den Men det är skönt sen när allting släpper Som när jag hörde Gunnar Danielsson sen En våryster motorcyklist bara gasar Institutionerna rasar Jag drog i mig en näve nötter Det hade någon sagt var bra En annan drack juice av morötter Och sa: Det var igår, det var inte idag Profeter och slashasar Institutionerna rasar Pratade med en kvinna Hon visade mig en dikt om att vara kåt och het Allt att förlora och ingenting att vinna Den var inte till mig, så vitt jag vet Jag faller ihop som en trasa Institutionerna rasar Jag grät igår men det är bättre idag Fick ett gammalt hederligt brev med posten Som Gunnar sa: "Man ska göra det man ska" Och inte bara det man tror man måste Krälar upp ur träsket, tänder en brasa Institutionerna rasar

Den jorden som du trampar hos mej på Crimson Creek, den kommer ifrån himmelen och den har gjort mej rik, den duggade så sakta i många tusen år, det är en himlajord, min vän, den jorden där du står. Di säjer att den kommer från öknen västerpå, men ifrån himlen föll den, det kan du lita på. Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt, och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt. Till denna himlajorden kom jag som timmerman, i Falkenberg jag föddes, John Löfgren var mitt namn. Nu kallar jag mig Loffgren ooh odlar apelsin, trehundra kor jag äger nu, sex hästar, åtta svin. Så talte farmar Löfgren, jag svarade som så, att lantbruk var det yrke jag minst förstod mig på. Men att jag hört på pampas ett yttrande ibland om jorden där att den kom dit med storm från Incas land. Den kallas lössjord, sa jag, den kommer som ett damm, ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram. Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus, så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus. Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik, en tro på nåd från ovan som gj orde honom rik. Han slet där i sin djungel med halländsk energi, ooh odlade den himlajord som han nu sover i. Hans rikdom var dock ringa, det har man insett nu, hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru. Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld i urskogen i Queensland och kvittad är hans skuld. Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand, det blåser från Sahara och rymden står i brand. Jag tänker på John Löfgren, min vän vid öknens rand. Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.

Jag kysste dina ögon men du sa ingenting. Sen sprang du ut mot vattnet och kastade din ring. Och skrek: Du kan inte stoppa mig nu, nu ska jag äntligen bli fri. Jag sa: Du har alltid varit en badkruka, jag slår vad om att du inte törs hoppa i. Sen gick jag ut på vattnet och sa: med lite vilja klarar man allt. Men vände snart om igen, jag var naken och det blåste kallt. Sen tog jag ett snedsteg och jag sjönk som en sten. Men en ängel kom och räddade mig, hon fick tag i mitt ben.

instrumental

Du var på väg över gränsen Nånting kallt greppade din själ Försökte hålla dig tillbaka Men du bara gled iväg Men du gick för seger Alltid för seger, Victoria Och så klart att du vann Jag såg dom bära bort din kropp Det var inte den jag lärt känna Jag bad till Gud och jag vet inte vem den natten Sen brast allt och jag grät som ett barn Men du går för seger Alltid för seger, Victoria Och så klart att du vann Det var ett magiskt skimmer den dan Kring allt som du gjorde Tillbaka redo för strid igen Mera taggad än nånsin När du gick för seger Alltid för seger, Victoria Men du går för seger Alltid för seger, Victoria Och så klart att du vann

Man kan se det så olika, men ändå ha samma mål Vänd inte ryggen till den kan bli full av hål Att odla sin stolthet och gå in i clinch Att låsa positionen, tills ingen utväg finns Att inte se sina drömmar precis som dom är Att inte öppna ögonen, att inte vara här Är populärt vill jag lova men du ska veta att tids nog får vi sova, i en stor svart natt Och bomberna faller över heligt land Över herden och fåren, skjutna av människohand I missilernas tid, kan ingen sova lugnt Här finns ingen frid och du andas tungt I en stor svart natt, stor svart natt Med trettiotvå kanaler får du full information Uppsparkade flaskor i analen på dom som tar sig ton För prestige och pengar, tar jag livet av min bror Född under samma himmel, född av samma mor I en stor svart natt, stor svart natt Du dansar på eggen av ett stort blankt svärd Och hemma framför TVn sitter en hel värld Dina nakna små fötter mot skarpslipat stål Är ganska så magstarkt, kanske mer än vi tål I en stor svart natt, stor svart natt Men att öppna sitt hjärta, det kräver sin man Det sätter marken i gungning och sinnen i brand Och man kan se det så olika men ändå ha samma mål Och man kan vara så skitig men ändå lukta tvål I en stor svart natt, stor svart natt

Vi gick som i trance, vi hade ingen chans mot den röst som sa att vi skulle få det bra. Vi kom till en öppen plats, vita tempel och palats och här var det bäst att ta sig i akt. Vi kom i tusental till denna drömmens dal och jag blev torr i min gom när vi väntade på vår dom. Helt plötsligt tystnade allt av en salut som small och en metallisk stämma sa: "Känn er som hemma". Och en elektrisk gud, gjord i metall. Och trots att ingen vet hur, har han fått oss på fall. Han har fått oss på fall, på fall. Han har fått oss på fall. Han vet precis allt, Din svett den smakar salt. Det var lönlöst att ljuga, Ta ditt straff och buga. "Ni har tänkt förbjudna tankar, eran tid är nu förbrukad. En gud i metall, det är det sista ni ser!" Och en elektrisk gud, gjord i metall. Och trots att ingen vet hur, har han fått oss på fall. Han har fått oss på fall, på fall. Han har fått oss på fall. Det kändes som han talade till just mig Men alla andra kände säkert likadant. Och en elektrisk gud, gjord i metall. Och trots att ingen vet hur, har han fått oss på fall. Och en elektrisk gud, gjord i metall. Och trots att ingen vet hur, har han fått oss på fall. Han har fått oss på fall, på fall. Han har fått oss på fall.

Du for förbi i en buss, på väg till nån annan Med mina ord i öronen, och nån annans bild i pannan Jag stod och vinkade som en besatt men du bara for förbi På väg in i framtiden, på en silverpil Man får resa sig och gå vidare fast natten kan vara lång Men det skulle varit du och jag, det sa vi i alla fall en gång Men det var väl bara som vi sa, som vi sa för att det lät rätt bra Nu är du på väg in i framtiden på en silverpil Man får resa sig och gå vidare fast natten kan vara lång Men det skulle varit du och jag, det sa vi i alla fall en gång Men det var väl bara som vi sa, som vi sa för att det lät rätt bra Nu är du på väg in i framtiden på en silverpil Du for förbi i en buss, på väg till nån annan Med mina ord i öronen, och nån annans bild i pannan Jag stod och vinkade som en besatt men du bara for förbi På väg in i framtiden, på en silverpil

Jag behövde bara sitta, och komma fatt mig själv Du kom för att titta, det var bredvid en älv Däruppe flög en fjällvråk, i en ring Där nere sprang lämlar, överallt omkring Du sa att solen, är som en ballong Jag sökte i minnet, efter en bortglömd sång När kylan kom emot oss, du tände en eld Ditt huvud på min axel och jag var beredd En sommar på en badstrand, då dök du upp igen Så många år förflutit, jag burit med dig som en vän Du sa att två dagar, det blir jag kvar Sen måste jag resa, till min sjuke far Och jag skrek: -Vänta! Gå inte nu... Och nånstans där borta, där låg min fru Det enda du sa, innan du tog adjö Var: -Att leva är en konst... och att dö En gång i en kyrka, det här kanske jag drömt Men den där doften, den har har jag aldrig glömt Från blommor på altaret, och din parfym Du spelade på orgeln, så sprang vi ner mot byn Jag läste en tidning, där stod ditt namn Begravningen var i tisdags, äntligen i hamn Fast vi träffats tre gånger, eller var det kanske två så kom du mig närmast av alla ändå

instrumental